Bob DylanPrisbelönt poet...har funnits med mej i nästan hela mitt liv.
När jag var fyra år önskade jag mej ett
munspel. I syrrans rum dånade kvällstoppen
med Dylan och jag ville spela som han. Jag
älskade munspelet jag fick, men det gjorde
inte min familj och min munspelskarriär fick
snabbt ett slut då munspelet plötsligt var
försvunnet.
I mars/april -14 hade jag min första "Dylanutställning" i Gamla Stan i Stockholm. Fantastiskt roligt. "En hyllning till Bob Dylan" lockade besökare från när och fjärran. Dylan-nurdar från hela världen, fans och keramikintresserade. Så mycket uppskattning gör att jag snabbt inser att detta inte är min sista utställning "tillsammans med Bob". Kanske är det till och med så att jag, liksom Bob Dylan är inne på "The never ending tour"... |